Hon har rädslan i sig

som ett jagat villebråd

rycker till vid minsta ljud

och strålkastarna i mörkret

tror hon automatiskt är riktade mot henne

Hon tror snart sagt varje man är ond

ser förföljaren i en främlings blickar

jägarna och rovdjuren.

Jag är fåglarnas vän

och människornas fiende.

En vinter så kall och långvarig

och "de vilda, vackra fåglarna"

landar nedanför

ristar tecken i snön

bevismaterial för dem med rovdjursögon

Och öppnar hon fönstret på glänt

för att mata dem, de vilda, de som borde söka sig långt från människan och hennes girighet, hennes förbud, självgodhet och gevär,

blir också hon en av dem,

vräkt, bortsjasad, en av de vilda

vackra fåglarna

som tigger efter mat.